Kenneln

Vi är båda utbildade hund-instruktörer, Fredrik inom SBK och Camilla genom Hundens Hus i Stockholm. Vi går regelbundet på föreläsningar och seminarium kopplade till hundar, avel, hundpsykologi, inlärning m.m.

 

Camilla fick sin första hund då hon var tolv år. Efter att ha tjatat i många långa år gav tillsist föräldrarna vika. Hem kom Ronja, en blandning mellan finsk lapphund och siberian husky, en mycket fin hund som tyvärr inte blev mer än 2 år då hon blev påkörd. Därefter blev det briard (som senare övertogs av mina föräldrar då jag flyttade hemifrån) och år 2000 köpte jag första schappen, Zamira. Det tog inte lång tid innan denna glada och sociala ras vann mitt hjärta.

År 2003 slog jag så till igen och Querida kom till oss, tyvärr blev hennes liv inte så långt som det borde ha blivit och hon lämnade oss 2007. Tomheten var stor efter denna charmiga tjej och senare år 2007 köpte jag så min tredje schapendoes och på den vägen har det fortsatt.

Intresset för uppfödning har alltid funnits, som barn "avlade" jag på kaniner, hamstrar och zebrafinkar. Jag spenderade även en stor del av min barndom i farbrors ladugård.

Barbeten kom in i vårt liv 2006. Efter att briarden lämnat denna jord blev mina föräldrar hundlösa. Jag var intresserad av att komplettera min kennel med en till ras och pappa ville ha något lite mindre men som ändå påminde om briarden. Vi tittade länge, besökte flera olika kennlar med olika raser men det sa aldrig riktigt klick. Av en ren slump så träffade jag på 3 Barbeter en dag när jag gjorde min sista praktik på Djursjukhuset i Gammelstad och jag var såld. Jag ringde genast pappa och sa: -nu har jag hittat den perfekta rasen för oss !!! och så blev det, 4 månader senare hämtade vi lilla Nadina ifrån södra Finland. Det valet har vi aldrig ångrat. År 2010 föddes vår första Barbetkull och naturligtvis var vi tvugna att behålla en av dessa bedårande valpar och därmed blev Jindah vår allra första alldeles egna barbet.

 

Det finns så mycket att lära sig om och av vår vän hunden och jag är på ständig jakt efter mer information, ifrån böcker, kurser och utbildningar. Hundpsykologi och etologi ligger mig varmt om hjärtat och tanken är att utbilda mig inom dessa områden i framtiden. Första målet är nått då jag 2009 blev instruktör, men det lär inte stanna där. 

Fredrik kommer från ett hem med katter, var man inte haft mycket att göra med hund. Detta  blev det minsann ändring på när han flyttade in hos mig och mina schappar. Det tog inte länge förrän vi tränade varsin schappe, Fredrik Querida och jag Zamira. Helt plötsligt hade hans intresse för att träna hund nästan överstigit mitt och dagen kom då han ville ha en brukshund. Först var vi inne på en aussie men efter lite dividerande och besök hos uppfödare konstaterade vi att denna ras inte passade oss och så en vacker dag kommer han hem med en 6 månaders schäfertik, Nora. Det var en hel del jobb att uppfostra en högtempererad unghund som inte kunde nästan något, men Fredrik har gjort ett suveränt jobb och lärt sig massor på kuppen. Frågar man honom vad ingredienserna är till detta verk svarar han lite halvironiskt; klicker, glatt humör och piskan :)

 

Eftersom schapendoes är en mångsidig ras (förutom att inte glömma att Fredrik släpat hem en bruksschäfer) så har vi hållit på med lite olika aktiviteter under de senaste åren. Bl.a. agility och blodspår. Just nu tränar vi främst lydnad, sök och spår, plus att det blir några utställningar där emellan. Schapendoes är alltid redo för nya utmaningar! För att inte tala om den unga schäfern som i sig ÄR en utmaning :)

 

Vår prioritering inom hundaveln är naturligtvis att föda upp friska och mentalt stabila hundar. Djurens hälsa är något som ligger mig varmt om hjärtat (djursjukvårdare som jag är) och så gott som dagligen ser jag tyvärr resultat av oseriös avel på jobbet. Det värsta med detta är att det är djuren som lider mest, inte vi människor.

Grunden är en god hälsa, tätt följd av mentaliteten. Det hjälper inte hur frisk hunden än må vara om den inte är trevlig att leva med, stabil i psyket och fungerar väl i sin omgivning.Naturligtvis kan vi aldrig veta exakt hur en valp kommer att bli som vuxen, en stor del av ansvaret för en sund hund ligger ju även hos valpköparen, men vi kan alltid försöka få ett bra utgångsläge, genom att använda oss av stabila individer i vår avel.

Sedan 2009 utför vi valptest på våra kullar samt anordnar uppfödar MH när valparna blivit 1 år.

Exteriörmässigt anser vi det viktigt att bibehålla rasens standard. Därför har alla hundar vi använder i avel utställningsmeriter.

 

Schapendoes är idag en rätt "tacksam" ras att avla på eftersom den inte har nämnvärt många hälsoproblem.

Visst diskuteras det en hel del om att det har börjat dyka upp en del sjukdomar i rasen, vilket är sant. Men trots detta är den fortfarande en frisk ras jämfört med många andra raser.

Det vi dock borde prioritera mer i rasen är god mentalitet. Man hör om allt fler schapendoes som har olika sorters rädslor, framför allt sociala- och ljudrädslor. Detta är ju väldigt tråkigt och allt annat än eftersträvansvärt.

 

Barbeten är däremot en stor utmaning att avla på. Det finns få individer i hela världen och samtliga är besläktade med varandra. Ett stort hot för rasen idag förutom den svaga genpolen, är kramper, som vi funnit hos en del individer. Dessa bör naturligtvis uteslutas ur avel. Det krävs mycket energi och planering när man planerar en parning och vanligtvis får man söka sig utomlands när man letar en lämplig hane. Det är viktigt att vi som uppfödare har god kunskap om föräldradjurens och den övriga släktens hälostatus, för att kunna undvika och förhoppningsvis eliminera vissa sjukdomar i rasen.

Här bor vi: