Husse Fredrik, studerar rymdteknik på Luleå Tekniska Universitetet samt jobbar på Vidoekonferansbolaget och matte Camilla, är utbildad djursjukvårdare och jobbar på Djursjukhuset i Gammelstad. Vi har förutom fyra hundar även sällskap av en katt (som dock tror han är hund). Vårt största intresse är HUND och allting kring denna underbara varelse. Största delen av vår fritid så slavar vi för våra fyrbenta vänner (Camilla får dessutom lön för det om dagarna).

  Camilla fick sin första hund då hon var tolv år. Efter att ha tjatat i många långa år gav tillsist föräldrarna vika. Hem kom Ronja, en blandning mellan finsk lapphund och siberian husky, en mycket fin hund som tyvärr inte blev mer än 2 år då hon blev påkörd. Därefter blev det briard (som senare övertogs av mina föräldrar då jag flyttade hemifrån) och år 2000 köpte jag första schappen, Zamira. Det tog inte lång tid innan denna glada och sociala ras vann mitt hjärta.
År 2003 slog jag så till igen och Querida kom till oss, tyvärr blev hennes liv inte så långt som det borde ha blivit och hon lämnade oss 2007. Tomheten var stor efter denna charmiga tjej och senare år 2007 köpte jag så min tredje schapendoes och på den vägen har det fortsatt. Intresset för uppfödning har alltid funnits, som liten avlade jag på hamstrar och zebrafinkar med rätt stor framgång faktiskt :)

Barbeten kom in i vårt liv 2006. Efter att briarden lämnat denna jord blev mina föräldrar hundlösa. Jag var intresserad av att komplettera min kennel med en till ras och pappa ville ha något lite mindre men som ändå påminde om briarden. Vi tittade länge, besökte flera olika kennlar med olika raser men det sa aldrig riktigt klick. Av en ren slump så träffade jag på 3 Barbeter en dag när jag gjorde min sista praktik på Djursjukhuset i Gammelstad och jag var såld. Jag ringde genast pappa och sa: -nu har jag hittat den perfekta rasen för oss !!! och så blev det, 4 månader senare hämtade vi lilla Nadina ifrån södra Finland.

Det finns så mycket att lära sig om och av vår vän hunden och jag är på ständig jakt efter mer information, ifrån böcker, kurser och utbildningar. För att inte nämna vardagen tillsammans med dom. Hundpsykologi och etologi ligger mig varmt om hjärtat och tanken är att utbilda mig inom dessa områden i framtiden. Första målet är nu instruktörsutbildning.

Fredrik härstammar (förutom ifrån aporna) från ett hem med katter, var man inte haft mycket att göra med hund. Detta  blev det minsann ändring på när han flyttade in hos mig och mina schappar. Det tog inte länge förrän vi tränade varsin schappe, Fredrik Querida och jag Zamira. Helt plötsligt hade hans intresse för att träna hund nästan överstigit mitt och dagen kom då han ville ha en brukshund. Först var vi inne på en aussie men efter lite dividerande och besök hos uppfödare konstaterade vi att denna ras inte passade oss och HOKUS POKUS kommer han hem med en 6 månaders schäfertik, Nora. Det är en hel del jobb att uppfostra en högtempererad unghund som inte kunde nästan något men Fredrik har gjort ett suveränt jobb. Frågar man honom vad ingredienserna är till detta verk svarar han lite halvironiskt; klicker, glatt humör och piskan :)
Fredrik hoppas också på att kunna bli hundinstruktör i framtiden, tyvärr är det inte så lätt med utbildningar här uppe i norr.

Så vad är det vi egentligen gör när vi slavar runt ???
Eftersom schapendoes är en mångsidig ras (förutom att inte glömma att Fredrik släpat hem en bruksschäfer) så har vi hållit på med lite olika aktiviteter under de senaste åren. Bl.a. agility och blodspår. Just nu tränar vi främst lydnad, sök och spår, plus att det blir några utställningar där emellan. Schapendoes är alltid redo för nya utmaningar! För att inte tala om den unga schäfern som i sig ÄR en utmaning :)
 
  Vår prioritering inom hundaveln är att föda upp friska och mentalt stabila hundar. Exteriörmässigt skall de bibehålla rasens standard. När det gäller schapendoes så vill vi ha lättbyggda och inte för högbenta och stora individer (precis som standarden indikerar). Schappen skall vara social och aldrig skygg. 
Hos Barbeten är den största prioriteringen just nu hälsa (både mental och fysisk), man har bl.a. funnit några individer med epilepsi i rasen. Detta vill vi, genom sund avel försöka eliminera.  

  Dessutom bör vi få in nya gener hos de individer som föds i Norden, då populationen här för tillfället har sitt ursprung i samma individer. Rasen är en stor utmaning att föda upp och man får tänka mycket och länge när man planerar aveln.