Utseende
Schapendoes har en mankhöjd på 40-50 cm, är en normalt och proportionellt byggd vallhund, livlig, vaken och djärv, ibland aningen mjuk i sitt lynne. Schapendoes har en lätt benbyggnad och rör sig därmed lätt och smidigt. Den är duktig på att hoppa och ta tvära svängar. Dess uttryck bör vara öppet och ärligt, livfullt och observant. Ögonen är rätt stora och runda. Öronen hängande, rörliga med riklig behåring. Normalt saxbett. Svansen är lång och rikligt behårad. Det typiska för rasen är hur den bär svansen, i trav hålls den i båge aningen stigande och viftar från sida till sida. I galopp och när hunden hoppar sträcks svansen upp rak, får dock ej böjas mycket över ryggen.
Päls
Pälsen är lång, enligt rasstandard rejäla 7 cm och baktill ännu längre, med dagens skötsel och utfodring är den oftast ännu längre. Pälsen skall vara vågig inte slät. Mycket lockig och krullig päls är inte tillåten. Själva håret bör vara tämligen grovt, torrt och fint men inte silkesmjukt. P.g.a. den rikliga pälsen verkar hundens omfång rätt stort, speciellt baktill. Hjässan är rikligt behårad. Schapendoes har mustasch och skägg. Ursprungligen har Schapendoes varit en arbetshund och ett sådant intryck skall pälsen ge. Den får alltså inte vara för borstad på utställning, men tovor får givetvis inte förekomma. Hunden tvättas bara då den är smutsig. I hemlandet Holland tvättar man hunden mycket sällan, bara då den är verkligt smutsig och då oftast utan shampo. För mycket tvättande gör pälsen mjuk. En päls av god kvalité tovar sig inte så lätt och grundlig borstning varje eller varannan vecka räcker för att hålla den i skick. Daglig pälsvård är att rekommendera då valppälsen börjar byta. Schapendoesen bör ha underull och den skall man inte dra loss vid borstning. Pälsen trimmas ej. Alla färger är tillåtna.
Lynne
Schapendoes är en aktiv och energisk ras, som bör ha något trevligt att syssla med. Den behöver dessutom rätt mycket motion eller aktivering. Den är intelligent och kan handla självständigt. Den bör vara pigg, glad, påhittig och vänlig. Den får inte visa några som helst tendenser på aggressivitet eller nervositet. Mot främlingar är den hängiven och lojal, som mot sin ägare. Schapendoes vill vara med sin familj och kommer bra överens med barn. Den är en livlig men lydig hårboll.
Hälsa
Schapendoes är en frisk och långlivad ras, den kan leva i över 15 år. I rasens hemland har man funnit fall med katarakt och PRA, därför krävs en ögonspegling för att Schapendoesklubben skall godkänna hunden i avel. Idag kan man även ta ett DNA-marker test för att se om hunden är helt PRA fri (aa), bärare (ab) (kan insjukna) eller kommer med hög sannolikhet att insjukna (bb). Även röntgen av höfter och armbågar rekommenderas.
RASHISTORIA SCHAPENDOES
Schapendoes är en vallhund som har använts till vallning av får. Vid sekelskiftet fanns schapendoes överallt i Holland. Herdar uppskattade rasens outrötterliga arbetsvilja, intellekt och förmåga att arbeta självständigt. Schapendoes var och den skall vara en sann vallhund, inte enbart till lynnet utan även till kropp och själ. Den kända hundspecialisten P.M.C. Toepoel har spelat en viktig roll i utvecklingen av rasen schapendoes. Tack vare honom vaknade intresset för rasen under andra världskriget. Rasen hade nästan dött ut mellan åren 1940 och 1945. Då använde man varenda schapendoes man kunde hitta till avel. Den Holländska Schapendoes rasklubben grundades år 1947 och Raad Van Beheer (hollänska kennelklubben) erkände rasen tillfälligt år 1952.
År 1954 utarbetades rasstandarden och man började föra rasbokföring. Rasen godkändes slutligen 1971, varefter enbart registrerade hundar använts till avel. Holländarna värnar mycket om sin ras och att bibehålla rasstandarden anser man mycket viktigt. Besläktade raser är bearded collie, puli, pon, old english sheepdog, briard och bergamasco. Rasen utbredde sig i slutet av 80-talet även till andra delar av Europa. Idag finns även några individer i Kanada och USA. Finlands första schapendoes kom år 1989 från Danmark. Hunden hette Fagus Funny Fellow vars föräldrar kom från Holland.
RASSTANDARD SCHAPENDOES
Användningsområde
Schapendoes är en vallhund som användes, och än idag i viss mån, används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.
Helhetsintryck
Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, långpälsad och med en mankhöjd på 40-50 cm. Rörelserna skall vara energibesparande och fjädrande. Rasen besitter en uppseende förmåga att hoppa.
Måttförhållanden
Schapendoes skall vara något längre än den är hög.
Karaktär
Rasen skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.
Huvud
Huvudet ska föras högt. Den kraftiga pälsväxten ger ett intryck av att huvudet är större, och i synnerhet bredare och högre, än vad det i verkligheten är. Skallen ska vara nästan flat med måttligt markerad pannfåra och väl markerade ögonbrynsbågar. Den ska vara ganska bred i förhållande till dess längd. Stopet ska vara väl markerat men inte djupt. Överlinjen på nospartiet ska vara placerad något lägre än skallens överlinje. Nospartiet avsmalnar endast lätt. Det ska vara djupt i hela sin längd och ha en svagt rundad avslutning. Sedd från sidan ska underkäken, även med munnen stängd, vara helt synlig. Saxbett.
Okbenen ska vara mycket framträdande. Ögonen ska vara ganska stora, runda och normalt ansatta. De ska vara placerade tämligen tätt. Ögonfärgen ska vara brun och får inte ge intryck av att vara svart. Ögonvitorna ska endast vara synliga då hunden tittar åt sidan. Uttrycket ska vara alert, ärligt och livligt. Ögonformen, ögonfärgen och uttrycket är mycket utmärkande för rasen. Öronen ska vara relativt högt ansatta och ska varken vara stora eller tjocka. De ska hänga fritt, men inte tätt intill skallen. De ska vara rikligt behårade och rörliga, men får inte skjuta utanför huvudets konturer.
Hals
Halsen ska vara stark och torr. Måttligt lång.
Kropp
Skelettet ska vara lätt, smidigt och fjädrande. Länden ska vara välvd, kraftig och muskulös. Bröstkorgen ska vara djup. Förbröstet ska vara markerat. Revbenen ska vara måttligt till väl välvda och nå långt bak. Underlinjen ska inte vara allt för uppdragen. Svansen ska vara lång och väl bepälsad med fana, Sättet på vilket svansen bärs är karaktäristiskt för rasen. I vila ska svansen hänga men i trav ska svansen bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp ska den bäras rakt utsträckt. Under hoppning ska svansen tjäna som ett roder. När hunden är uppmärksam får svansen ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.
Extremiteter
Benstommen ska vara fin. Skulderpartiet ska vara välvinklat. Underarmarna ska vara raka. Mellanhänderna ska vara fjädrande. Framtassarna ska vara ganska stora och fjädrande. Till formen ska de vara breda och ovala. Tårna ska vara väl samlade. Trampdynorna ska vara tjocka och fjädrande med mycket päls emellan dem. Sporrar är tillåtna. Korset ska vara väl sluttande. Hasorna ska vara måttligt vinklade, korta och muskulösa. Baktassarna ska vara som framtassarna. Under sitt arbete använder sig rasen mer av galopp än av trav. Rörelserna ska vara lätta, fjädrande och energibesparande. Rasen ska ha lätt att hoppa och att vända snabbt. De skiljer sig en del från andra raser genom att de under trav bär både huvud och svans ganska högt.
Päls
Schapendoes ska ha tjock päls med tillräcklig underull. Pälsen ska vara lång, 7 cm eller längre på bakstället. Pälsen ska inte vara mjuk. Den är lätt vågig. Lockig eller krusig päls är inte tillåten. Hårstråna växer mycket tätt. De ska vara fina och torra, men viktigast av allt, aldrig silkiga. Där pälsen är lång tenderar den att slå ut i tofsar, vilket gör rasen omfångsrik speciellt på bakdelen. Rasen ska också ha en mycket kraftig hårtofs på huvudet liksom mustascher och skägg. Alla färger är tillåtna. Mest eftersökt är blågrå till svart.
Storlek
Hanhund 43-50 cm, tik 40-47 cm.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Nervöst eller aggressivt beteende är diskvalificerande.
Schapendoes har en mankhöjd på 40-50 cm, är en normalt och proportionellt byggd vallhund, livlig, vaken och djärv, ibland aningen mjuk i sitt lynne. Schapendoes har en lätt benbyggnad och rör sig därmed lätt och smidigt. Den är duktig på att hoppa och ta tvära svängar. Dess uttryck bör vara öppet och ärligt, livfullt och observant. Ögonen är rätt stora och runda. Öronen hängande, rörliga med riklig behåring. Normalt saxbett. Svansen är lång och rikligt behårad. Det typiska för rasen är hur den bär svansen, i trav hålls den i båge aningen stigande och viftar från sida till sida. I galopp och när hunden hoppar sträcks svansen upp rak, får dock ej böjas mycket över ryggen.
Päls
Pälsen är lång, enligt rasstandard rejäla 7 cm och baktill ännu längre, med dagens skötsel och utfodring är den oftast ännu längre. Pälsen skall vara vågig inte slät. Mycket lockig och krullig päls är inte tillåten. Själva håret bör vara tämligen grovt, torrt och fint men inte silkesmjukt. P.g.a. den rikliga pälsen verkar hundens omfång rätt stort, speciellt baktill. Hjässan är rikligt behårad. Schapendoes har mustasch och skägg. Ursprungligen har Schapendoes varit en arbetshund och ett sådant intryck skall pälsen ge. Den får alltså inte vara för borstad på utställning, men tovor får givetvis inte förekomma. Hunden tvättas bara då den är smutsig. I hemlandet Holland tvättar man hunden mycket sällan, bara då den är verkligt smutsig och då oftast utan shampo. För mycket tvättande gör pälsen mjuk. En päls av god kvalité tovar sig inte så lätt och grundlig borstning varje eller varannan vecka räcker för att hålla den i skick. Daglig pälsvård är att rekommendera då valppälsen börjar byta. Schapendoesen bör ha underull och den skall man inte dra loss vid borstning. Pälsen trimmas ej. Alla färger är tillåtna.
Lynne
Schapendoes är en aktiv och energisk ras, som bör ha något trevligt att syssla med. Den behöver dessutom rätt mycket motion eller aktivering. Den är intelligent och kan handla självständigt. Den bör vara pigg, glad, påhittig och vänlig. Den får inte visa några som helst tendenser på aggressivitet eller nervositet. Mot främlingar är den hängiven och lojal, som mot sin ägare. Schapendoes vill vara med sin familj och kommer bra överens med barn. Den är en livlig men lydig hårboll.
Hälsa
Schapendoes är en frisk och långlivad ras, den kan leva i över 15 år. I rasens hemland har man funnit fall med katarakt och PRA, därför krävs en ögonspegling för att Schapendoesklubben skall godkänna hunden i avel. Idag kan man även ta ett DNA-marker test för att se om hunden är helt PRA fri (aa), bärare (ab) (kan insjukna) eller kommer med hög sannolikhet att insjukna (bb). Även röntgen av höfter och armbågar rekommenderas.
RASHISTORIA SCHAPENDOES
Schapendoes är en vallhund som har använts till vallning av får. Vid sekelskiftet fanns schapendoes överallt i Holland. Herdar uppskattade rasens outrötterliga arbetsvilja, intellekt och förmåga att arbeta självständigt. Schapendoes var och den skall vara en sann vallhund, inte enbart till lynnet utan även till kropp och själ. Den kända hundspecialisten P.M.C. Toepoel har spelat en viktig roll i utvecklingen av rasen schapendoes. Tack vare honom vaknade intresset för rasen under andra världskriget. Rasen hade nästan dött ut mellan åren 1940 och 1945. Då använde man varenda schapendoes man kunde hitta till avel. Den Holländska Schapendoes rasklubben grundades år 1947 och Raad Van Beheer (hollänska kennelklubben) erkände rasen tillfälligt år 1952.
År 1954 utarbetades rasstandarden och man började föra rasbokföring. Rasen godkändes slutligen 1971, varefter enbart registrerade hundar använts till avel. Holländarna värnar mycket om sin ras och att bibehålla rasstandarden anser man mycket viktigt. Besläktade raser är bearded collie, puli, pon, old english sheepdog, briard och bergamasco. Rasen utbredde sig i slutet av 80-talet även till andra delar av Europa. Idag finns även några individer i Kanada och USA. Finlands första schapendoes kom år 1989 från Danmark. Hunden hette Fagus Funny Fellow vars föräldrar kom från Holland.
RASSTANDARD SCHAPENDOES
Användningsområde
Schapendoes är en vallhund som användes, och än idag i viss mån, används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.
Helhetsintryck
Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, långpälsad och med en mankhöjd på 40-50 cm. Rörelserna skall vara energibesparande och fjädrande. Rasen besitter en uppseende förmåga att hoppa.
Måttförhållanden
Schapendoes skall vara något längre än den är hög.
Karaktär
Rasen skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.
Huvud
Huvudet ska föras högt. Den kraftiga pälsväxten ger ett intryck av att huvudet är större, och i synnerhet bredare och högre, än vad det i verkligheten är. Skallen ska vara nästan flat med måttligt markerad pannfåra och väl markerade ögonbrynsbågar. Den ska vara ganska bred i förhållande till dess längd. Stopet ska vara väl markerat men inte djupt. Överlinjen på nospartiet ska vara placerad något lägre än skallens överlinje. Nospartiet avsmalnar endast lätt. Det ska vara djupt i hela sin längd och ha en svagt rundad avslutning. Sedd från sidan ska underkäken, även med munnen stängd, vara helt synlig. Saxbett.
Okbenen ska vara mycket framträdande. Ögonen ska vara ganska stora, runda och normalt ansatta. De ska vara placerade tämligen tätt. Ögonfärgen ska vara brun och får inte ge intryck av att vara svart. Ögonvitorna ska endast vara synliga då hunden tittar åt sidan. Uttrycket ska vara alert, ärligt och livligt. Ögonformen, ögonfärgen och uttrycket är mycket utmärkande för rasen. Öronen ska vara relativt högt ansatta och ska varken vara stora eller tjocka. De ska hänga fritt, men inte tätt intill skallen. De ska vara rikligt behårade och rörliga, men får inte skjuta utanför huvudets konturer.
Hals
Halsen ska vara stark och torr. Måttligt lång.
Kropp
Skelettet ska vara lätt, smidigt och fjädrande. Länden ska vara välvd, kraftig och muskulös. Bröstkorgen ska vara djup. Förbröstet ska vara markerat. Revbenen ska vara måttligt till väl välvda och nå långt bak. Underlinjen ska inte vara allt för uppdragen. Svansen ska vara lång och väl bepälsad med fana, Sättet på vilket svansen bärs är karaktäristiskt för rasen. I vila ska svansen hänga men i trav ska svansen bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp ska den bäras rakt utsträckt. Under hoppning ska svansen tjäna som ett roder. När hunden är uppmärksam får svansen ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.
Extremiteter
Benstommen ska vara fin. Skulderpartiet ska vara välvinklat. Underarmarna ska vara raka. Mellanhänderna ska vara fjädrande. Framtassarna ska vara ganska stora och fjädrande. Till formen ska de vara breda och ovala. Tårna ska vara väl samlade. Trampdynorna ska vara tjocka och fjädrande med mycket päls emellan dem. Sporrar är tillåtna. Korset ska vara väl sluttande. Hasorna ska vara måttligt vinklade, korta och muskulösa. Baktassarna ska vara som framtassarna. Under sitt arbete använder sig rasen mer av galopp än av trav. Rörelserna ska vara lätta, fjädrande och energibesparande. Rasen ska ha lätt att hoppa och att vända snabbt. De skiljer sig en del från andra raser genom att de under trav bär både huvud och svans ganska högt.
Päls
Schapendoes ska ha tjock päls med tillräcklig underull. Pälsen ska vara lång, 7 cm eller längre på bakstället. Pälsen ska inte vara mjuk. Den är lätt vågig. Lockig eller krusig päls är inte tillåten. Hårstråna växer mycket tätt. De ska vara fina och torra, men viktigast av allt, aldrig silkiga. Där pälsen är lång tenderar den att slå ut i tofsar, vilket gör rasen omfångsrik speciellt på bakdelen. Rasen ska också ha en mycket kraftig hårtofs på huvudet liksom mustascher och skägg. Alla färger är tillåtna. Mest eftersökt är blågrå till svart.
Storlek
Hanhund 43-50 cm, tik 40-47 cm.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Nervöst eller aggressivt beteende är diskvalificerande.
